Det har kommit klagomål...

Jag hör att det knorras över min nätfrånvaro hemma i Sverige. Men se ni, jag har två goda förklaringar till varför jag inte har dykt upp på ett tag:
1. Det finns inga bilder. Eller snarare, veckans bilder är inte publicerbara. Varför? Jo, mamma kunde inte avhålla sig från att köpa en (enligt eget förmenande) ljuvlig skapelse från Ralph Lauren med smock på bröstet, volangunderklänning och rosett där bak i storlek 6mån. För att se hur den tog sig ut live fick jag - JAG! - agera modell. Förvisso superduperfint (lyllos lillasyster om jag någonsin får en sådan), men föräldrarna vill bespara mig framtida lidande och bilderna kommer därför aldrig att visas.
2. Jag laddar (se bild) inför en hypersocial påskvecka. José och Nana (föräldrarvänner från Schweiz, nu Hong Kong) kommer redan i morgon med sin tvååring Joichiro. Och Petra och Gavin kommer på måndag. Jippi!!!

Lätta doningar för liten knutte

Idag var vi på lyllebrunch på Shari-La. Så flådigt var det, att valet parking ingick i dealen. Liksom - och här börjar det bli intressant, tycker jag - en kille med konstig mössa som skapade roliga leksaker av ballonger till oss barn. Jag fick en motorcykel. Alldeles lagom stor är den!Gladast av alla är nog ändå pappa! Precis en sådan lättviktare har han alltid drömt om!

Lealös av lek

Idag var lekgruppen här hemma. Maaassor med bebisar, en del nya, en del gamla bekantskaper. Kul, men oj, vad trött man blir av att vara värd!

Födelsefirare

Idag fyller jag halvår! Som man hade kunnat förvänta sig var det storslagen fest med massor av barn, frestdukat vid 35 cm höga bord, konfetti och inhyrd lekledare med glittrig väst som pratade högt i mikrofon och en medhjälpare som gjorde roliga djur av ballonger och delade ut leksaker till alla som kunde svara rätt på frågor.Nu var det väl i och sig inte just jag som firades, utan Mukhtar (2) och Ilyas (1), men timingen var tveklöst perfekt.Liiite motsägelsefull bild...

Snabbvisit från HK

Mammas kompis Caroline är här i några dagar. Hon skall jobba och jobba och jobba och jobba. Som pappa. Tillsammans med pappa, faktiskt. Precis när hon landade idag var det dock tomt i programmet, så då fick jag träffa henne.

Caroline gav mig en jääättefin gorillebody. Gorillan håller utkik, så att jag kan sova lugnt.

Roligare playdate

I fredags var jag mer välvilligt inställd till det där med lekträff. Hemma hos Anna på One Roxas var det bra uppslutning av the usual suspects (se novemberinlägg om mina chicks). Gänget har dessutom utökats med några killar: Xavier, 4 mån, som bor på vår gata och Jonathan, också 4 mån, vars föräldrar gick på Lamaaze-andnings-träning tillsammans med mina (tydligen förgäves, även för dem).

Anna har en del väldigt roliga leksaker. Som den där lila koppen...

...tack Maya!

Inte på lekhumör

Ibland händer det att vi drar på playdate utan att jag egentligen har lust. Jag finner mig i det, men jag tycker inte att man kan kräva att jag skall visa entusiasm.

Som i torsdags när vi träffade Dahlia och hennes mamma Vivi. Jag känner faktisk inte Dahlia så bra. Då tycker jag att det är lite mycket begärt att jag skulle acceptera att 1. sitta i någon annans knä än mammas och 2. dessutom tvingas dela det!

Någon undrade om jag befann mig på en paradisstrand...

Svaret lyder: Javisst!

Låt mig exemplifiera: På Boracays White Beach kunde jag leka med Lamaaze-hummern i hans hemmiljö. Det gjorde honom lycklig, fick mig att känna mig ansvarstagande och fick stranden att kännas alldeles extra himmelsk.Ibland, oftast faktiskt, tycker jag att stränder är lite väl varma och soliga. Men här hade vi det skuggigt och skönt och dessutom fanns det ett svalt hotellrum alldeles i närheten.Pappa var ledig från jobbet... ...vilket förhöjde strandupplevelsen väldigt många grader.Det fanns glada och lekbenägna vuxna i överflöd! Bara att välja och vraka. Här är det lek med Pelle som fallit mig på läppen.

Maten... ...var minst lika god som i vanliga fall.Och dessutom hade någon byggt schyssta sandslott här och var. Så javisst, det är en paradisstrand jag har varit på!

Undersökande strandarbete

Här följer ett ingående reportage om smaken Roxy's badbyxesnörning. Jag gör med det premiär som grävande reporter. Eller om det var matrecensent.

Gammal klassiker

Ännu ett familjefoto från stranden. Verkar vara samma upplägg på dem allihop. Jag sitter i sele. Pappa bär. Mamma sticker in huvudet i bilden från sidan och försöker dölja att det är hon som tar fotot. Funkar aldrig. Men åtminstone blir det enhetligt i familjealbumet!

Riskfyllt strandarbete

När skuggan var säkrad och hatten på fick jag äntligen arbeta lite på egen hand med den roliga Lamaaze-hummern. Lite väl mycket på egen hand kanske... Vid ett tillfälle tappade jag balansen och for med huvudet före ner i sanden. Fick grävas fram av min lätt skärrade moder. Sedan var det slut på det arbetspasset.

Too little, too late

Ok, pappa fixade väl fram en halvrolig vattenflaska som jag kunde leka med. Men snabbt nog? Icke! Och ok, Pelle viftade väl bort en del värme från mig med solfjäder. Men gjorde han det intensivt nog? Icke! Och ser ni mamma eller Cilla någonstans? Någon rolig dans som utförs? Någon god mat som erbjuds? Icke! Således var det synd, synd, synd, synd, synd om mig under båtresan över till Boracay!

Små plan till små barn

De vuxna blev rätt besvikna när det visade sig att vi fick åka lillplan istället för storplan till Boracay. Men jag förstår inte varför: vi fick ju dubbelt så mycket flygtid för pengarna, och en betydligt mer privat transport. Fotot nedan visar hela flygplanets innandöme. Piloterna hade cool solbränna, en arm var, eftersom de hade sidofönstren i cockpit öppna. Smart aircon, säger jag.

Matvrak

Det där med bordskick är ett så väldigt abstrakt begrepp. Vad som är rätt ligger helt i betraktarens ögon. Helt uppenbart gör jag rätt, för det såg jag tydligt i både mammas och Cillas ögon när jag åt den goda potatis- och morots- och bröstmjölkspurén idag.

De där örngotten...

...här är en bild på dem. Men framförallt en bild på mig i all min härlighet!

Med Cilla på Sonya's

Vi drog till Sonya's Secret Garden häromdagen. Det är ett spa... nej, retreat... eller? Fint i alla fall. Och örngotten var stärkta så att det nästan var som att ligga på äggskal. Eller glansig plastpapp. Jag fick leka med Cilla på egen hand i flera minuter! (Sen kom mamma och pappa och Pelle och ville lägga sig i.)

Första fastfödan

Jag skulle beskriva min första tallriksmåltid som... intressant. Spännande kladdkonsistens. Lite läskigt med grejer som stannar kvar i munnen när man tuggar på dem - det har jag inte varit med om förr. Menyn bjöd på potatis- och bröstmjölkspuré. Jag skulle inte vilja påstå att det var gott, men tillräckligt för att motivera ett nytt restaurangbesök.