Tyfonen Milenyo

En tyfon av kategori fyra, seriösa grejer, slog rakt in mot Manila under torsdagsförmiddagen. Sara och Adam låg tryggt och sov i tv-rummet under den mest intensiva delen av tyfonens härjningar. Vid elvatiden plockade Fredrik mango på marken nedanför grannens stora mangoträd. Nästan precis tre timmar senare låg halva mangoträdet i vår pool. Lyckligtvis hände inte speciellt mycket mer med huset. Ett intensivt uppröjningsarbete pågår i hela Manila och inte minst i vår village Dasmariñas. Förhoppningsvis återvänder elektriciteten nu under lördagskvällen.

Vi har inga bilder uppladdade från spektaklet då vi har evakuerat vår lilla familj till residenset. Däremot har Drasko tagit en cool film som han visar på www.markovic.com

På bilden nedan visar mor och son prov på tyfon-avslappning.

Pappa är bäst!

Han är fantastisk, pappa! Dels är han lik mig, dels är han alltid villig att sova middag med mig.

Kul på skötbordet

Det där med att byta blöja är inte så dumt. Förutsatt att luftkonditioneringen är avstängd. Liksom fläkten i taket, förstås!

Att rapa

Jämt och ständigt skall det rapas. Efter varje måltid. Jag finner mig i det, dels för att jag tycker illa om att kräkas, dels för att jag ofta blir så trött av skrovmålen att jag inte kunde bry mig mindre. Men det är ingen tvekan om att mina föräldrar är valhänta!

Fotad av Drasko

Igår var familjen Markovic på besök och Drasko hade med sig sin kamera. Jag gillar att visa upp mitt snygga hårfäste, så jag tog chansen att sticka fram huvudet.

Socialiserar

Ibland snackar vi lite. Mamma och pappa kallar det "att kommunicera".

På skötbordet

Att byta blöja är inte det roligaste jag vet. Men rätt ok ändå. Oftast är det pappa som tar hand om vuxendelen av den här processen.

Kolla in mina långa armar och ben!

Tillbaka på lanaien

Mammas hår är långt och jätteläckert. Mina händer är små och klibbiga.

Liten kille med löjligt stor blöja

Jag har inte godkänt att den här bilden publiceras! Det ser ju ut som om jag är jätteliten. Det är jag inte alls. Jag var 57 centimeter lång när jag föddes. Sug på den! Det är max två och en halv procent av alla nyfödingskillar i Sverige som är längre. Så det såi! Dessutom sitter blöjan jättebra! Jag är kanske lite missnöjd hur min bak ser ut i mina tajta bodies, men man kan ju inte få allt.

Liten kille i stor säng

Ok. Nu kanske ni tror att det enda jag gör är att sova. Så är inte alls fallet! Men när man är så ny som jag (idag fyller jag fem dagar) är det viktigt att snabbt testa olika sovställningar så man vet vilken som passar en bäst. Den här dög bra. Mina föräldrar har skaffat en temporär säng till mig, med bebisrutor, ljus, musik och vaggning... men den är lite för "tacky" för mig, så jag sover helst i stora sängen tills dess att min spjälsäng anländer.

Grimaser

Är inte jag är den finaste krododilungen? I like being a baby!

Dagsljus mot gulsot

Min läkare har föklarat för mina föräldrar att jag ska vistas i solen (eller åtminstone i dagsljus) en kvart om dagen. Det ska vara bra mot gulsot. Här hänger jag vid poolen med min pappa.

Trötta

Det är inte bara jag som är trött ibland. Även min mamma tycker om att snusa litet. Just nu sover vi i tv-rummet för mamma får inte gå i trappor just nu och sovrummet ligger på andra våningen i vårt hus.

Första gången på lanaien

I vårt hus har vi en lanai. Det är ungefär samma sak som en uteplats med tak. Bara det att det känns som om det är mer som en fortsättning av huset fast utan väggar. Igår åt mina föräldrar lunch på lanaien, och jag var med, insvept i min flanellfilt. Att lindas är skönt för då slipper jag tänka på vad jag skall göra med mina långa ben.

Ryder Cup på TV är kul, men det blir lite segt i längden...

Både jag och pappa tröttnade till slut och somnade. Krokodilungen hejar självklart på Tiger. Pappa tyckte att Sergio Garcia spelade bäst. Vi får väl se vem som vinner... Men mamma, nu stör du oss med ditt fotograferande. Godnatt PKPK!

Mina föräldrars egentid på sjukhuset

Kvällen före utskrivning bjöds mamma och pappa på en fyrarätters middag i sjukhusrestaurangen. Och hör och häpna, de tyckte att det var riktigt gott. Under tiden passade Ivee och Baby John mig uppe på avdelningen. Redan efter en kvart dök dock mamma upp för att titta till mig (som om det skulle behövas...). Sedan åt de sin middag väldigt snabbt.

Mammamys är det bästa jag vet

Det finns absolut ingenting som går upp mot lite mys med min mamma Sara. Jag gillar att bli pussad på och vill det sig riktigt väl får jag sen ett mål mat. Jag har redan fattat att mamma har något som pappa inte har...

Min pappa

Min pappa heter Fredrik och första gången vi satt tillsammans var i operationssalen. Jag låg insvept i min lilla filt och min pappa var jätteglad.

Dr Cricket

Det här är min läkare Dr Cricket. Hon tycker att jag är en frisk och vaken bebis. Hon besökte mig varje dag på sjukhuset och nästa lördag ska jag på återbesök.

57 cm krokodilunge

Jag var en 57-centimeters bebbe när jag föddes.

När jag föddes var jag 57 cm lång och vägde 3618 gram. Rätt modellik, med andra ord!

De kallar mig krokodilungen. Kanske beror det på mina kläder. Det känns ändå skönt att vara på sjukhuset med mamma och pappa. Efter en dag ungefär så blev min mamma mycket starkare efter operationen. Här ligger jag och mamma och myser på sängen i vårt rum på tionde våningen på Asian Hospital

Här kom jag fram

Tittut!

Här är jag alldeles ny. Bilden är tagen bara några minuter efter att Dr. Maria Theresa Tangkeko-Lopez, lyft ut mig ur mammas mage. Läkarna trodde inte att jag skulle vara i form att läggas vid mammas bröst, men oj vad de hade fel!