På besök utanför verkligheten

I söndags var vi på hos Estelles barnkalas på McDonalds. Det tror jag inte att Estelle hade bestämt, så rädd och ledsen som hon blev när den stora Ronald McDonald-clownen kom in och började skrika i mikrofonen!Själv var jag kluven. Å ena sidan var det stressigt, lite obehagligt med den skrikande vuxendockan och det var vansinnigt högljutt. (Och fick man något stöd? Nehej, svikarna till föräldrar lät mig istället posera med den märkliga utklädda mannen.)Å andra sidan fanns det barn och fina ballonger och en tårta som såg superlekvänlig ut. Föräldrarna hindrade mig dock från att ta askungen som jag hade spanat in mig på. Och för övrigt var tårtan bara för dekoration - man får inte äta oMcDo-mat inne på McDo. Så summa sumarum skulle jag nog inte vilja kalla kalaset braksuccé.

(Not för alla er som inte har varit på barnkalas i Filippinerna: det hör till sakens natur att man anlitar en MC (Master of Ceremony). MC:n dirigerar festen och leder lekarna genom att ropa jättejätteklämkäckt i den mikrofon som alltid är kopplad till en väl tilltagen högtalaranläggning. När MC:n inte domderar spelar man hög musik. På Estelles fest var det hård techno som gällde. I övrigt brukar det finnas en ballongman som snurrar till roliga grejer av långsmala ballonger och en friterare (om man inte är på McDo, då) som rullar in röda korvar i deg och friterar i sin medhavda olja. När man går hem får man med sig en goodie bag med en rolig plastleksak och några skumgodisar.)