Ingen konst! Eller skön konst!

Som om det skulle vara svårt att stå på alla fyra och gunga fram och tillbaka! Det trixiga är bara att komma framåt. Ju mer jag vill, desto fortare går det baklänges. Rätt frustrerande!Men å andra sidan - när jag sitter i hoppgungan kommer jag ingenstans alls.Och när jag läser - ja då VILL jag inte ta mig någon annanstans! Notera gärna att jag sitter som en gud dessa dagar. Som Buddah närmare bestämt.Föräldrarna är högst förtjusta i båda Buddah-bilderna, så båda får väl komma med på bloggen!